Svarta Mamba

Tidigt sommaren 2010 fick jag min första tempocykel, Svarta Mamba. Inte lätt att sätta ett namn på rymdskeppet, men efter mycket funderande igår kom jag fram till det här. Jag har, som min närmaste omgivning väl känner till, lite ormfobi, samtidigt som jag är riktigt facinerad av de djuren… eller reptilerna, kikar gärna på dom när de är innanför glasväggar. Liksom jag alltid haft lite typ fobi att ligga i tempobågen…

Och sen är ju Mamban svart och snabb. Klockrent.

Sen att min moppe hette så, Mustang Mamba, det tänkte jag inte ens på, den var röd, och bara kul att åka på innan jag var 15…

Hur som helst, igår byggde Anders upp honom, det tog tid, Di2 är nytt förr oss, men upp på trainern och Anders ställde in höjden.
Det hissnade lite i kroppen när jag kom på honom, Mamban. Han fick vara kvar i butiken, jag tänkte testa honom torsdag kväll, dagen efter. Funderade på namnet i duschen, sprang hem igår, tänkte, ska jag sätta namnet före första turen eller efter. Men så dök det upp, ” Min Svarta Mamba” Så fick det bli. Vaknade vid 2-tiden inatt och hade svårt att släppa tanken på cykelturen som väntade. Läste lite ur "Luftslottet som sprängdes” för att hålla jämna steg med tv.

Kände mig lite krasslig i morse, men tänkte att det var nerverna som spökade, plus massa Hassel som blommade ute….
Kikade in i vårt ”hjulrum i morse, där stod han på trainern. Uj!

Vid fikat bad jag grannen Roger ta ett kort, trots att han inte hade de rätta hjulen.

Klockan halv tre packade jag in honom i bilen och tog honom med hem, försiktigt rattade jag bilen , lugnt i svängar och över vägbulor. Försiktigt ner i källaren med honom. Satte för grinden, så barnen inte skulle rusa ner och välta´n.

När sen Anders kom hem fikade vi, sen skiftade han hjul, satte på Pärlans HED C2 60/60 och på med pedaler, blev SPD, men det kommer att bli antingen mina ”gamla” Time eller nya Dura Ace, och matchande skor sen. Det här var en provrunda som stundade.
En timma. Han justerade växlarna lite till.

Lyfte ut henne på gatan. Skulle jag lyfta ut honom till Vinnerstadsvägen eller klarade jag gruset på Saxvägen?
Jodå, jag chansade, och det rasslade ingenting.

Känslan var att det var annorlunda, jag satt på ett dynamitpaket, men kunde jag hantera det ?
42 år. Men jag ligger ju 10 år efter, sen anorexian, så 32……visst, jag klarar det. Kör. D1 2 fungerade klockrent, ljudlöst och direkt. Kjell, tack !!! jag kan väja. Och Anders som monterat det så perfekt.

Höll mig i bromshandtagen, och sneglade lite på tempopinnarna.
Nej, det VAR länge sen jag låg där. Säkert 3-4 år sen, och mina gamla pekade uppåt. Jag kör så här ett tag. Tankarna flög tillbaka till Lanzarote -95, träningslägret när Micke Thorén hotade mig att slå undan armarna från styret om jag inte snart la mig i bågen jag köpt av honom…men att jag senare under min karriär älskade mitt drömstyre, Profile Design Carbon-X. När det inte blåste sida,var knixigt eller gick alltför fort.

Till Fornåsa idag flög jag fram, väldig medvind, och skapligt med trafik. Jag höll i bromshandtagen och släppte ingen hand någon gång.
Vad skulle jag säga när jag kom hem ? Cykla så här på ett krutpaket och inte utnyttja konstruktionen fullt ut ? Världens näst snabbaste ram som vad godkänd.

Nej, jag måste köra i rak mot och uppför, så jag törs ner i bågen !
Ont i rumpan som bara den , efter det oplanerade långa passet i söndags jag körde med Maif.. Svängde av mot Skänninge och nu började vinden komma ”rätt”. Efter 35 minuters åkning kom jag ner i båda pinnarna, och efter 2 sekunder skrek jag rakt ut! Varför hade jag inte gjort det direkt ? Det var ljuvligt! Känslan jag längtat och hoppast så mycket på. Alla kunder jag sett i denna sittställning på Strandvägen utanför butiken, alla tempolopp jag kikat på på tv….åh, det kändes precis så, det jag hoppats på. Kraften i benen, det häftiga stuket, och Min Svarta Mamba kändes så stabil. Jag till och med växlade vid pinnarna. Måste jag hem direkt, ja, jag sa en timma, och det får det bli. Bonden i Skärstad hade varit ute med åkermaskinerna, det var smutsigt på vägen, men jag styrde undan så gott det gick. Ville ju ligga i tempoställning så mycket jag kunde de sista 25 minuterna… Ett helt annat tryck på rumpan, ingen smärta alls så här! Avslutade med Vinnerstadsbacken i tempoställning, det var skillnad mot i söndags, då jag var rätt seg. Körde ju utan hastighetsmätare idag, ville ju känna mig för, och det var rätt.

Det riktigt kittlade i kroppen när jag klev av och gick upp till Anders för att berätta.
Kan man få vara så här nöjd ?

Men, de hjulen jag körde på idag ska sitta på Pärlan, de är hennes.
Min Svarta Mamba ska få andra, det kommer bild på honom med dom senare.

Här står Min Svarta Mamba i badrummet medans jag duschar.

Taget med telefonen. Bättre bild måste till senare, jag vill bara visa när det är färskt!!! Drömmen om en cykel. Måste skriva om mina känslor inför min nya cykel! Om jag tar det från början.

Efter att som simmare och sen löpare sadla om till triathlet började min resa bland cyklar…. Den första jag tränade på från början av 90-talet var en 10-växlad King (turkos) som jag vunnit på Tjejernas mil i Norrköping. Den hade stöd och dynamo och jag har för mig att den också hade vita skärmar.-91 var jag på Hasses i Motala och ville få den servad för att ställa upp i Motala Triathlon motionsklass. Hasse skakade på huvudet och gick ner i källaren och tog fram en ”riktig” racer med heltäckt bakhjul som han lånade ut till mig istället.Efter den resan fick jag låna Maifs juniorcykel , en handgjord Peugeot i svart och VM-färgerna. Pigg och smidig. Året efter lånade jag en Panasonic lila/vit med vit styrlinda av Hasses, som jag efter säsongen köpte loss. Minns att jag ramlade med den på uppvärmningen på Göteborgs triathlon, när den var precis ny...styret blev lite snett, men gick att räta ut innan start. Resultaten kom snabbt och jag fick hjälp av kusin Lars att hitta B-sponsring på en ny cykel, ringde upp Erik Fåglum och han byggde en gör fin Eddie Merx, metalic-blå/röd och vit. Campa-utrustad. Februari -97 kraschade jag rejält på Lanzarote under en Duathlontävling och fick byta cykel. DÅ KOM REVOLUTIONEN.

Erik byggde upp en cremefärgad Sageborn ceramical till mig precis innan ett läger i Frankrike. Även den campa-utrustad. Viket svar jag fick av den cykeln !Minns första turen förbi crossbanan här på Duntis. Varje tramptag besvarades direkt och jag flög fram ! En snygg snabb Time-gaffel, gjorde inte cykeln sämre... Vintern -99, efter VM-silvret i Japan september -98 fick jag sponsring av Grahns i Motala, och Merida blev mitt nya märke. Alltid med Shimanokomponenter.

Första cykeln där var en 907:a , riktigt gul. Fick en vinterjacka i samma färg bland massa andra grejer. Med mig till Lanzarote i maj hade vi fått med en carbongaffel som Anders bytte på plats, och det behövdes på dessa vägar! Vilken skillnad i vibrationer!År 2000 blev det ny cykel igen och då en 909, min sista aluminiumcykel. Den vann jag min andra Ironman på Lanzarote, och tog mig igenom cyklingen på en otroligt händelserik resa, som jag ofta tänker tillbaka på. År 2001 kom magnesiumet in i mitt liv. Nära kontakt med Meridas team i Taiwan fick jag, då de ville höra vad jag tyckte om dessa fina illgröna cyklar!Många resor och mil har vi haft ihop mina Meridor och jag, tack ! Efter att ha tagit beslutet av att fortsätta framåt i livet utan proffesionellt tävlande, och istället uppleva familj och barn, som är ett helt underbart liv, började ju försäljningsverksamheten LeWa Sport på mer allvar också. De första åren var ju Meridan med, men på min 40-årsdag ringde Cervélo upp mig och undrade om jag ville börja sälja Cervélo ( som de hört från racer Direkt att jag ville…)Så blev det, och ännu ett steg framåt, jag lärde mig vad en cykel ÄR. Ett tag stretade jag emot mig själv , men sommaren 2008 byggde Anders min Pärla, en röd/svart Soloist team. Min första riktiga carbonram. Dura ace-utrustad. Hade hela tiden tänkt på P3:an, men när jag väl valde modell tog jag en linjecykel, för varför skulle jag ha en tempocykel, jag som bara cyklade någon gång då och då, i kompisgänget…Bättre med den aerodynamiska Soloisten som var lite både och…ni har säkert läst om mina känslor när jag provade henne första gången….nästan obeskrivliga. Nu, 2 år senare, och fortfarande lyrisk över min Pärla, har drömmen mer och mer blivit mer och mer verklighet.Varje gång kunder kommer till oss och provar sin tempohoj blir jag så fruktansvärt avundsjuk på dom. Den sittställningen , och den kraft som verkar fortplanta sig ner i pedalerna är så underbar….jag har aldrig suttit på en renodlad tempocykel i hela mitt liv !

Jag vill ha en, att finåka på , och jag ser det som en utbildning för mig själv.. Då, i september -09, när jag fick bilderna på 2010 års cyklar. Där var hon, eller han, det får vi se när jag testkör, P3:an, den svarta, min dröm! Soliga dagar, snabba turer, åh, vad det ska bli häftigt. För utbildnings skull och matchande i färg tänkte jag Sram red, eftersom vissa av våra cyklar har det, och jag aldrig provat förut.Växlar i styrändarna var ett måste, jag som alltid tidigare fegat ur där och behållt STI-reglagen på mina tempostyren…under alla år som triathlet..

Har alltid varit lite feg i tempobågen, haft svår med balansen. Det enda som varit lite oroligt var just det med växlarna…Men så en dag, dök Kjell på Shimano upp och räddade mig i oron. Han ville naturligtvis att jag skulle köra Shimano, som förut, och cykeln är ju inte byggd än..Han berättade om electroniska Dura Ace ( det hade han gjort tidigare, men jag hade inte tänkt vidare på det, för min egen personliga del)Just att jag kan växla både i styrändarna OCH i bromshandtagen fick mig att tänka om.Inte svårövertalad alls, rättare sagt...fast den gruppen inte är röd.Nu släpptes en sten från hjärtat, drömmen kommer att bli möjlig på alla plan. Anders byggde upp en P3.a Ultegra utrustad i en annan storlek , som jag kan gå och kika på tills min är verklighet.

Jag vill att snön ska bort nu, att vägarna ska sopas och att naturen blir grön, och luften varm. Kortbyxe-väder helt enkelt.Det har varit den bästa vintern på många år, jag och många har mått otroligt bra av den, men det räcker nu, vår kom! Korta snabba pass med tryck i benen, det är vad jag längtar efter när det gäller träning. Vågar jag testa en tempohjälm till det, en svart och röd kanske ?

Se på , ja, jag har inte kommit på ett tillräckligt fint namn än, men se på en standardutrustad P3:a med ultegra så länge !Återkommer när drömmen blir sann. Gissa vilka hjul jag väljer ??